Kaffe & konst För att locka besökare till konsten har museishopar och caféer blivit vanliga inslag på konstinstitutioner, och på senare tid har jag märkt en tjusig trend; trista caféer har blivit kaffebarer med grymma baristor och minimalistisk inredning där man inte ser spår av bryggkaffe. Jag tycker att allt som finns i museibyggnaden berör konsten på olika sätt och är värt att undersökas. Därför ska min första text på art(y)fact vara en recension av kaffebarer på två konsthallar och ett museum i Stockholm.

Bonniers konsthall (Torsgatan 19, Stockholm, www.bonnierskonsthall.se)

Här finns lite för mycket mat i kaffebaren, men eftersom maten håller en ganska låg profil och ser snygg ut så den stör inte för mycket. Det är en lugn miljö med bekväma möbler gjorda i något slags mjukhårt gummi som man kan klämma på och liksom böja bordskanten! Roligt att kaffe latte serveras i koppar och inte i halvliters glas. Den stora mängden mjölkskum i latten jag beställde gör den till en capuccino, men en riktigt bra sådan! All in all, en grym kaffebar. Passar för konstbloggmöten!

Magasin 3 (Frihamnen, Stockholm, www.magasin3.com)

Denna kaffebar, och konsthallen i övrigt, är som en oas i trista Stockholm. Magasin 3 ligger avsides i frihamnen, man tar en varuhiss upp till konsthallen och hamnar då direkt vid kaffebaren. Där finns inga fönster, inte mycket folk som hittar dit heller, så miljön känns ganska exklusiv. Det kan vara kul att rusa med en morgonkaffe i tunnelbanan ibland, men inget slår en espresso och biscotti, minst lika snabbt men istället som i en kokong, som man kan göra på Magasin 3. Att avsluta eller påbörja konstupplevelsen i deras kaffebar är sjukt trevligt.

Moderna museet (Skeppsholmen, Stockholm, www.modernamuseet.se)Den här baren är annorlunda från de övriga och jag får inte riktigt grepp om den men ska försöka förklara.. Den befinner sig i den stora entréhallen och har ett stort, avlångt bord med snurrpallar utan ryggstöd som enda alternativet för sittplatser. De är obekväma och låga och inbjuder inte till avslappnad kontemplation direkt. Det är synd med tanke på att de har en schysst bar och dessutom en barista som tävlade i semifinalen i Barista cupen, 2007. Men om man inte vill sitta vid det där hemskt tråkiga bordet, som ger mig dagisassociationer, så står man utsatt och utlämnad i Modernas öppna planlösning. Man blir liksom lite nervös där. Det kan vara tanken, för varför ska man sitta och slappna av efter en konstupplevelse? Konst ska inte behöva tvingas vara trevligt. Sett på det viset blir Modernas kaffebar plötslig nästan radikal.