INNE i tensta konsthall
juli 27, 2007
Tensta konsthall har sommarstängt till 1:a september. Men det visste inte jag och Anna Novàk när vi gick dit i början av juli. Konsthallen var stängd, men till vår förvåning var Tor Lindstrand där ändå och släppte in oss. För konstvetare på Södertörns högskola är han känd som arkitekten som föreläste om bland annat Le Courbusier och Tensta-projektet där studenter från Arkitekturskolan KTH (där Tor undervisar) piffade upp platser i miljonprogrammets Tensta.
Tor visade oss runt i konsthallens leopardkub. Den är ett försök att lämna den vita kuben som det ultimata och enda rummet att visa konst i. Det intressanta är dock att delar av den stora leopardkuben ändå målas över med vit färg av konsthallens olika curatorer och konstnärer. Det är uppenbart hur svårt det är att acceptera någon annan visningsform, och hur den vita färgen uppfattas som en neutral grund när den egentligen inte är mer neutral än leopradmönster. Det är bara en konstruerad neutralitet människan har investerat i den vita färgen.
Det är nästan lite läskigt hur svårt det verkar vara att bryta invanda mönster och beteenden hos människan. Debatten om den vita kuben har pågått i ett antal decennier nu och fortfarande har man inte kommit någonstans. Personligen inser jag problematiken men tycker ändå om det vita. Jag har lärt mig att det är neutralt och rogivade och har därför ingen större lust att röra runt i något som ger mig ro. Jag är också inlärd att tycka att leopardmönstret är hysteriskt, vulgärt och smaklöst, vilket inte går ihop med finkonst. Just därför var det kanske tänkt att vara det perfekta mönstret som ska utmana uppfattningen om den fina konsten. Men frågan är om det lyckas när det ändå målas över när konsten ska installeras där. Resultatet blir att leopardmönstret blir som en gångväg mellan de vitmålade delarna av konsthallen. Gränsen mellan konst och icke-konst blir oerhört påtaglig eftersom man bokstavligt talat ser den utmålad på golvet!
//Dragana
